lördag 22 april 2017

Trollflöjten

Jag har sett min första opera. Trollflöjten av W.A Mozart.
Har gillat klassisk musik sen jag var liten och kollade på
Beatrice Potters sagovärld dagen före julafton varje år.
Sen kom filmen Amadeus i mitten av 80-talet.
Den hamnade i topp placering över bra filmer i mitt tycke.
Efter det önskade jag mig musik boxen till filmen i jul-
klapp. Var kanske 14-15 år. Vid ett tillfälle ligger jag i
vardagsrums soffan med hörlurar och lyssnar  på  just
overturen i Trollflöjten. Ligger där, får feeling och börjar
vissla som bara den. Eftersom jag har hörlurar hör jag inte
själv hur det låter. För i mitt tycke visslar jag ju skitbra.
Pappa däremot, som sitter på andra sidan vardagsrums-
bordet och försöker titta på tv, halvligger ner och viker sig
av skratt med tårar i ögonen. Tar av mig hörlurarna och med
ett oförstående ansiktsuttryck frågar jag vad det är. Du
visslar ju så frenetiskt. Jag undrar hur fasen jag lät egentligen.
Jag visslade inte under overturen på operan, men hade
det tillfället i huvudet när den kom.
Och när Nattens Drottning sjunger arian Der Hölle Rache 
kocht in meinem Herzen, gör hon det klockrent. Man får 
nästan lite gåshud.
Egentligen är jag inget fan av opera. Men när man är på
plats och ser det där och då, så blir det en helt annan sak
alltså. Himmel vad duktiga dom är. Bortsett från några små
grejer som jag inte gillar (men snabbt låter passera i mitt
huvud) tycker jag att det är jättebra. Tiden går så fort. Vi
tittar nästan frågande på varandra när ridån går ned, att
"..va, är det redan slut..". Och det är väl ett tecken på att
man tycker det är bra när tiden bara flyger iväg.



1 kommentar:

  1. Så spännande. Jag skulle också gärna gå på opera någon gång, även om det inte är min musikstil direkt. Men det verkar så storslaget, och klassisk musik har jag alltid gillat.

    Kram!

    SvaraRadera