lördag 25 mars 2017

Vi går, vi går, vi går...

Det är inte alls så här jag föreställer mig Bredared, den
lilla byn vi åker igenom på väg ut till sommarstugan. Men
jag har blivit överraskad förut. När Friskvårdsgruppen hade
islandshäst ridning i området så var jag lika imponerad av
att jag inte visst vad Bredared hade att bjuda. Och det är lite
den känslan idag igen.

Idag blev det lite mer av ett äventyr mot tidigare vandringar
i år. Det tog inte lång tid innan vi gick igenom "älgland".
Älgbajset ockuperade en lång bit av spåret. Tänkte för mig
själv att "snälla älgar var nån annanstans just nu". Och det
var dom, puh. Sen var det mycket lerigare än tidigare och på
ett par ställen var vi tvungen att hitta på egna stigar runt sur-
hålen. Sen gick vi förbi minst tre gamla hus som vi var väldans
nyfikna på vad dom kunde innehålla och i det sista huset vi
öppnade dörren till, flög det ut en stor uggla som höll på att
skrämma skiten ur oss.
Efter halva vägen kom vi upp på, det måste ha varit Bredareds
högsta punkt. Vi såg väldigt långt. Solen sken och det var
vindstilla. Där stannade vi för att äta våra mackor och njuta i
solen och tystnaden en stund. Vi hade en sjö precis nedanför
oss som glittrade underbart av solens strålar.

Denna slingan hade vi ingen karta till. Vi visste inte var vi var
och vi visste inte hur långt vi hade kvar. Kan säga att det är
inget bra. Humöret började tryta lite slutet när det kändes som
vi hade gått färdigt och slingan drog iväg åt precis motsatt håll
än vad vi tyckte vi skulle gå. Som väl var, var det underbart
väder och solen värmde i ansiktet. Annars vete fasen om det
inte hade uppstått ett mindre "vulkanutbrott" på stigen...haha.

Summa summarum, dagens vandring var härlig. Fint underlag
utmed spåret och en härlig utsikt där man kunde stanna för
fika intag. Kommer säkert gå spåret igen.








1 kommentar:

  1. Vilken härlig dag ni ser ut att haft med vandringen och fikastund längs vägen. Ha en fortsatt bra helg.

    Kram Kamilla

    SvaraRadera