onsdag 8 juni 2016

Hitta tillbaka till mig själv

Att kunna inta morgonkaffet på balkongen och ta
ljumna kvällspromenader är väl bland det bästa som
finns. Vilka underbara veckor vi haft. Det går nästan
inte i ord att beskriva hur härligt jag tycker det är.
Dagarna som gått sen sist jag skrev har mest ägnats
åt studentfix, hjälpa svärföräldrar, vara i stugan och
promenader/jogg på "mitt" härliga Kransmossen.

Men veckorna under hela våren har verkligen inte varit
sådana. En massa jobbiga saker som jag samlat på mig
och tyvärr inte släppt taget om som dragit ned mig
både mentalt och kroppsligt. Jag var tvungen att gå till
vårdcentralen för att ta prover och prata med sköterskor.
De flesta värden har sett bra ut, några förändringar som
kommer att följas upp. Men jag hade ett skyhögt blod-
tryck. Läkaren tittade på mig och började prata om blod-
trycks medicin med en gång. Aldrig i livet. Jag gör vad
som helst för att slippa. Men har man haft ett stress- och
oros påslag som gått i 120 hela dagarna under många
veckors tid är det inte konstigt att trycket gått i taket.
Utmattning/depression blev min dom och jag har fått
verktyg som jag ska lära mig använda. Nu håller jag på
att hitta tillbaka till mig själv.

Så nu ska jag andas, vara i nuet och lyssna på min kropp.
Lättare sagt än gjort. Men jag är på god väg och kämpar
vidare så mitt glada jag kan komma tillbaka.

Det här blev ett inlägg som jag verkligen inte hade tänkt
att skriva. Men att vara öppen med det och erkänna för
sig själv är en del av återhämtningen. Jag är varken den
första eller den sista att vara med om en mental härdsmälta
och det är inget tyck-synd-om-mig-inlägg. Mer att, det kan
hända oss alla och det väldigt vanligt, så ta hand om er och
lyssna på er kropp.
Må gott, lev väl ♥


7 kommentarer:

  1. Men hjärtat då! ❤
    Inte visste jag att det var SÅ illa med dig. Hur har det gått med din "förkylning" du hade svårt att bli av med som dom inte riktigt hittade rätt diagnos på? Har det också med det här att göra tro?!
    Ta väl hand om dig. Som tur är så är det sommar nu och du har semester att se fram emot. Det känns säkert jätte skönt. Men lova att du fortsätter att lyssna på kroppen nu!
    Jag vill inte läsa att du blir sämre vännen. Då tar jag tåget till Borås och ruskar om dig!
    Varmaste kramen fina Petra!
    ❤❤❤

    SvaraRadera
  2. Oh, nej inte du också var min första tanke. Jag är sjukskriven för utmattniungssyndrom sedan okt 2015. Kan lova er alla som inte varit i närheten av denna sjukdom att den inte är att leka med. Jädrar vad vi kämpar.

    Va rädd om dig. Sök hjälp och då hos några som är proffs på stress och utmattning. Jag är i slutsvängen på min rehab på Stressmottagningen och trodde väl att när jag väl var klar där skulle jag vara frisk igen. Men en sak lärde jag mig att det tar tid.Jag får nästan en liten tår i ögat.Kram.

    Lyssna på vad din kropp och själ säger. Bamse Kramen från mig.

    SvaraRadera
  3. Hej fina du! Högt blodtryck är inte att leka med. Hoppas du får ner det nu när du kan varva ner. Kolla upp på VC. Var rädd om dig!

    Styrkekram! Anna

    SvaraRadera
  4. Ta hand om dig. Kram Anette

    SvaraRadera
  5. Härligt att läsa om ditt nuläge. Hoppas du får möjlighet att fortsätta med den "trenden" under sommaren och får njuta av naturens smörgåsbord och slipper tänka på stress och annat. Din kropp och själ behöver varva ner. Om "den stora boven" är jobbrelaterat måste du göra något åt den biten. Annars är risken stor att det blir en dålig repris eller värre om jag ska skrämmas. Förhoppningsvis går ditt blodtryck ner om du kommer i harmoni med kroppen igen. Varje person som drabbas bär på sin egen personliga diagnos. Jag har själv sprungit in i väggen och vet hur tufft det är och skulle inte vilja önska min värsta ovän att hamna i den sitsen.
    Stor Bossekram
    Ps. Det finns alltid ett ljus, även när det ser som mörkast ut.

    SvaraRadera
  6. Ta hand om dig ❤️ ...
    /Kramis fina du!

    SvaraRadera
  7. Åååååå vad jag känner igen mig i varenda ord du skriver min vår har varit ett helvete...jag vill också hitta mig själv igen!
    Jag har inte bloggat så mycket det senaste.. lusten försvann men kanske ska jag ta mig mod att berätta, för nej det är inget tycka synd om inlägg, jo jag tycker synd om dig såklart men jag tror att det är viktigt att kunna prata om det..
    Hoppas att dina verktyg hjälper dig
    Kram Sandra

    SvaraRadera