tisdag 9 juni 2015

En tung dag

Måndagen blev en tung dag, så tung. Men den skapade
även eftertänksamhet. Den började med att jag var med
svärfar på lasarettet. Det var planerat att jag skulle följa
med och vara chaufför. Men det är inte roligt att stå på
sidan av och se hur livet börjar ta ut sin rätt i en gammal
mans liv. När man ser hur en alltid så pigg och alert man
får ge vika för livets naturliga gång. Hur den bryter ned
en människa som alltid har varit igång och i farten.

Eftermiddagen blev inte bättre då vi nåddes av ett besked
på jobbet att en bekant blivit påkörd av en buss och inte
klarat sig. Det är som nån tar stryptag på en. Man kan
knappt andas och hjärtat slutar slå. Att en människa med
det varmaste hjärtat plötsligt rycks bort från livet är så
ofattbart. Ena sekunden blir jag rädd för allt. Vill helst inte
ge mig ut alls. I nästa sekund blir jag så tacksam för allt
jag har i mitt liv. Och det mesta runt omkring blir till
världsliga saker. Vad gör väl det om jag har några kilo för
mycket på min kropp? Jag är frisk. Vad gör väl det om
jag inte gör en hembakad tårta till mitt barns födelsedag?
Vi kan fira ändå. Vad gör väl det om det inte är rent in i
minsta hörn hemma? Jag har ändå ett hem att komma hem
till. Vad gör väl det om jag inte har dom senaste prylarna?
Jag har mycket ändå. Vad gör väl det om jag inte har en
karriär med ett välbetalt jobb? Jag har så jag klarar mig.

Ta dig tid att njuta och var tacksam för det du har!
Min störste då han var 11 år.

8 kommentarer:

  1. Ja verkligen vilken tung och sorgsen Måndag du verkar ha haft. Gäller verkligen att vara tacksam för det man har och inte sukta för mkt framåt och allt man skulle vilja ha, för man har faktiskt det väldigt bra ändå, precis som du säger. En stor Kramizz på dig <3 /Laila

    SvaraRadera
  2. Stora, stora styrkekramar till dig!

    Kram Jonna

    SvaraRadera
  3. usch jag ryser, vilken måndag... så ledsamt att höra
    Jag håller med dig det perfekta är inte så viktigt, och vad är egentligen perfekt?? Lite skit i hörnen eller en köpekaka vad gör det! Ingenting eller hur?
    Kram och hoppas tisdagen har känts bättre
    Sandra

    SvaraRadera
  4. Men gumman! ♡
    Finns nog inget jag kan skriva just nu som lindrar smärtan.
    Jag inser också att du har helt rätt i allt du skriver!
    Vi ska vara rädda om det vi har och dom vi håller kära!
    Jag vill i alla fall ge dig den största kram som går att ge en människa i sorg!
    Även om den inte tar bort smärtan så hoppas jag att den ger lite tröst! ♡♡♡
    Mina varmaste kondoleanser till dig!
    Susanne

    SvaraRadera
  5. Mycket tänkvärt inlägg!
    Det är när sorgen kommer så nära inpå en som man verkligen känner hur mycket man älskar att leva!
    ....och man blir så rädd att något hemskt ska hända.
    Jag har också äldre föräldrar och svärföräldrar och man ser ju hur de tacklar av.................hemskt ledsamt och tungt.

    Ta hand om dig,
    kram Anneli

    SvaraRadera
  6. Usch får rysningar! Livet är skört!

    SvaraRadera
  7. Jag är tacksam varje morron när jag att jag vaknat och är frisk! Njut av livet!
    Hemskt som du säjer när åldern tar ut sin rätt, men sånt är ju livet.
    Fruktansvärt med olyckor. Jag hade också en väninna som blev överkörd av en buss och samma utgång som din vän.
    Ta vara på dej och njut av det du har!

    SvaraRadera
  8. Så tänkvärt !!
    Vi måste vara rädda om det vi har för vi är bara lovade nuet och inte morgondagen
    Stor energi kram till dig finaste

    SvaraRadera