torsdag 3 april 2014

Döden döden döden

Usch tänker ni och ryser. Ska hon bli djup och skriva
om tunga grejer. Såg ni programserien "Döden döden
döden"? Det gjorde jag. Den var bra. Kan man skriva att
ett program om döden är bra. Det var förbaskat tungt
att titta på och jag grät nog till varje avsnitt. Häromdagen
så jag ett avsnitt av "När livet vänder". Det handlade om
en familj som förlorade sin 11-åriga dotter i Thailand.
Ibland känns det som jag drar mig till döden. Kan ju låta
makabert kanske. Den är definitiv och skrämmande. Men
den gör en också ödmjuk till livet. Jag har alltid haft en
efterhängsen känsla att jag kommer inte "leva till jag blir
gammal". När jag var ca 25-26 tänkte jag inte ens läsa böcker
för jag kände att jag kommer inte hinna läsa klart dom.
Jag har hunnit flera stycken, men har fortfarande känslan
att jag kommer inte bli gammal. Just nu känns det som
"inslaget" döden vill ha extra mycket uppmärksamhet.
Jag är absolut inte rädd döden. Kanske mer hur man dör
som är skrämmande. Man vill ju inte få en plågsam död.
Ibland kan jag tycka att alla borde få en nära-döden-upplevelse
för bli lite mer ödmjuk och att uppskatta livet och bli mer
tacksam för vad livet har att ge. Det finns alldeles för många
där ute som slösar bort sin värdefulla tid.
Man får inte leva om livet, så ta tillvara på varje dag du får!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar