måndag 30 augusti 2010

Fadderbarn


Hon heter Alice Cassinda och är jättesöt.
Än så länge är hon ganska liten så vi har inte
skrivit nåt till henne. Men jag ska snart börja
med det. Drömmen hade varit att åka ner och
hälsa på henne.

När jag berättade för A. om henne, så sa jag.."jag har
en liten tös" varpå han sa: Kan det tänkas att du
ville ha en liten tjej i familjen.
Och visst hade det varit roligt att få en av varje.
Men jag är glad åt mina pojkar.
Jag var själv en tomboy när jag var yngre, så jag
kan mest "killgrejer".

Visst är hon söt "min" Alice!



söndag 29 augusti 2010

Tack till goaste A


Tack A. för att vi fick komma på din fest.
Jag (och de mina) hade en jättetrevligt fest
i ditt namn, A.
Du ska veta att vi tycker om dig jättemycket.
Bamsekram!!


torsdag 26 augusti 2010

Frissan is tha shit


Himmel vad skönt det är att gå till frissan.
Man kan vänta nästan hur länge som helst mellan
gångerna man besöker hårfrisören. Men en dag
blir det plötsligt kris och panik över håret.
Man ringer och beställer tid och önskar att få tid
samma dag eller helst igår om det hade gått.

Jag var till frissan igår. Inte bara jag, förresten.
Mina två pojkar också, som såg som piasavakvastar
i håret, fick tid samtidigt som jag.
Toppen. 3/4 av familjen ger sig av till frissan.
Till mitt stora förtret (inser jag i efterhand).
Min sköna, ljuvliga frisörstid blev inte riktigt vad jag ville.
När jag är hos frissan vill jag bara njuta åt att
bli omhändertagen och tillsnyggad, samtidigt
som jag bara njuuuter åt att nån grejar med mitt
hår. Mmmm..det skönaste på denna jorden
(kanske lite överdrivet, jag vet)
Men grabbarna blev färdiga ca 1 timme innan mig.
Och eftersom jag har en son som inte är utrustad med
tålamod kan ni själv tänka er hur det lät där jag
satt med färg i håret och dessutom hade min
klipp kvar. Hmm..jag vill inte ens skriva det här.
Jag säger bara, det gör jag aldrig om.

Hursom helst, vi blev klippta, mycket nöjda och
för min egen del, lite piggare ;)




lördag 21 augusti 2010

Väntan är över


Äntligen är väntan över för minste sonen Jens.
Idag fick han ha kalas för släkten.
Klockan 15.00 hade vi bestämt och ni må tro
att spänningen har varit hög. Flera gånger i timman
har han frågat vad klockan är och om dom inte
kommer snart.
Gästerna droppar in och han får nu vara i fokus.
Han har inte önskat sig några saker, bara pengar.
Kuvert på kuvert får han motta.
Jädra unge. Sammanlagt får han 2000 kr.
Ska bli spännande att se vad han säger han
ska göra med alla dessa pengar.

Ost, kex (inget vin idag;)) och fika med tårta.
Jens älskar ost och kex.
Han mumsar så smulor flyger ur munnen.
Och när kexen tar slut, käkar han osten som den är.

Dagen till ära har vi en fotbollstårta. Även om
dom slutat spela själva, så är fotboll fortfarande
en grej som dom gillar.

Presenterna är mottagna och mat och fika snaskat.
Nu vill inte Jens vara inne längre. Tack och adjö.
Nu är det alla kompisarna på gården som gäller.
-Ni sitter ju ändå bara och tjötar, säger han.
Ja, ut med er. Ni har så mycket spring i benen att
det vore elakt av oss att hålla dom inne.

Äntligen fick Jens sin kalasdag!




fredag 20 augusti 2010

Fotbollsmorsa


Under några år var jag värsta/bästa fotbollsmorsan.
Båda pojkarna spelade och jag var upp över öronen engagerad i
fotbollen. En mycket krävande men ack så rolig tid.
Båda killarna har lagt fotbollsskorna på hyllan nu.
Tillfälligt eller för alltid, kan bara tiden utvisa.
Ikväll sitter jag och kollar på gamla kort.
Hittar ett ex antal som får mig att le stort.

Oj, vad vi, och framför allt jag, hade roligt. Det är en tid
som kommer att ligga mig varmt om hjärtat länge.
Vad jag trivdes med att vara i ungdomssektionen.
Ut och träffa en massa härliga barn och ungdomar.
Jag saknar alla kids, big time.

tisdag 17 augusti 2010

10 år


Det är lätt att lacka ur när man fyller 10 år
och inte har sitt kalas samma dag =(
Den efterlängtade födelsedagen blir ju liksom
inte riktigt som man tänkt.
Liten Jens har haft nedräkning ända sen i slutet
av juli till sin födelsedag.
Da´n innan födelsedagen går han som på nålar.
-Mamma, lova att jag får ett litet paket på
morgonen!!!?
Maken och jag jobbar så det går hela dagen
innan vi kommer hem. Säger inget, för minste
sonen har en förmåga att tjata "sönder" allting.

På morgonen slår jag in ett litet paket, pokemonkort.
Skriver en liten godmorgon lapp med grattispussar
från mamma och pappa.
Strax före 8.30 får jag ett samtal till jobbet.
-Hej..säger en liten röst.
Jens har vaknat före storebrorsan idag.
Hahaha..undra varför.
-God morgon, hjärtat! Har du sovit gott?
Har du öppnat paketet?
-Näe, jag väntar tills Niklas har vaknat.
Lilla gubben...så som han har tjatat i flera,
flera dagar trodde jag han skulle slänga sig
över paketet utan att blinka. Nu låter han så liten och
så försynt. Mitt lilla hjärta..jag smälter av den lilla
försynta pojken i andra änden.

Dagen går och till kvällen bestämmer jag och maken
att han får bestämma kvällsmat då vi inte har nått
kalas. Svårt val..det pendlar mellan McDonalds, pizza och
kebab...eller tefatet som han kallar det.
Det blir "tefatet". Maken fixar på vägen hem.
Jens väntar och väntar och väntar. Han är nämligen inte
utrustad med tålamod, vår lille son.  Fy, så tråkigt det är.

Maten kommer och han skiner upp. Mums =)
Plockar fram en present till. Ett ps3 spel.
Nu börjar det lika nåt, ser han ut att tycka.
Äter och sen in och spela nya spelet.
Efter en stund kommer en glad kille och säger:
-Nu tycker jag vi ska äta tårtbakelserna. Det
är faktiskt min födelsedag.
Hmm..proppmätt som man är dukar jag fram
bakelserna. Visst är det gott. Men det hade varit
godare om jag inte vore så förbannat proppmätt av kebaben.

Litens dag blev nog lite bra iallafall, trots att vi inte hade
stort tårtkalas för honom. Han vet att det kommer ;)




lördag 14 augusti 2010

Elfsborg-Kalmar


Återigen fixade min goa gumma E. biljetter
till mig och pojkarna. Elfsborg - Kalmar-matchen.
E. själv skulle till Halmstad med kompisar och
kolla Roxette. Med till Halmstad skulle även en
av E. kompisar S. S. jobbar som läktaransvarig
och behövde någon som kunde ta hennes plats
så dom inte blev alltför sinkade ner till Halmstad.
Jag tog det. Lite pirrig var jag. Har bara jobbat
som platsanvisare annars. Nu skulle jag ha ansvar
för nyckel och komradio om det hände något.
Äh, vad fan..det löser sig. Jag är ju inte ensam
på Arenan. S. visade mig lite snabbt på plats.

Men inte en enda gång under matchen blev jag
tilltalad. Väldigt lugnt. Då går det an..hehe.
Fick öppna och låsa några grindar. Mer var det inte.
Fick se det mesta av matchen =)
4-1 till Elfsborg. Gött mos.
Trevlig match att kolla på och fick lägga en ny
erfarenhet till listan.

Handla via facebook


Fejjan är inte bara ett socialt ställe att hänga vid.
Man kan handla däröver också.
Köpte nyfångade kräftor via facebook igår ;)
Det hade ju inte hänt annars.
Handla nyfångade kräftor på Ica är ju svindyrt.
Bra att ha kontakter. Även om det är på fejjan.
Vi hade aldrig träffats innan. Så K. och mitt första
möte blev över en hink kräftor tack vare fb.
Kul. Fejjan skapar kontakter som annars inte
hade blivit av ;)



onsdag 11 augusti 2010

Vilket äventyr


Vilket cach-äventyr jag var med på igår.
Fick förfrågan tidigare i sommar om att
följa med och ge sig på en av dom svåraste typer
av cach att ta. 5/5 i svårighetsgrad.
Kräver mod och utrustning. Jag har inget av det =/
Men jag är pigg på att göra ett försök.
Hängde på P. och hans brorsa T. tillsammans
med min lille plutt Niklas som också tycker det
kul att vara ute på geocaching.

Vi åkte till ett ställe ca 5 km utanför Karlsborg.
Gamla nedlagda fästningar som ej används idag.
Första cachen som vi skulle ta hette "Fångarna på
fortet" och gick i samma anda som tv-programmet.
Man var tvungen att lösa några uppgifter för att få
koordinater till slutcachen.
Vid ett av delstegen skulle vi ta oss uppför en av vall-
gravsmurarna. Vi hade stege för att klättra på.
Den räckte dock inte ändå, så sista biten hade P fixa så
att vi skulle klättra med hjälp av ett rep.
Jag hatar höjder. P var först upp. Efter honom var det
ingen som gav sig tillkänna att börja klättra. Så jag steg fram.
Gjorde klart för dom andra att det här kan ta tid eller att jag
rent av inte kommer ända upp. Började min klättring och det
tar inte lång tid innan benen börjar skaka. Men P. står uppe
på muren och pratar mig upp. Med geleiga ben tar jag mig
upp. Dom nedanför hejar på mig och rätt vad är jag upp vid
P. och når hans hand så hand drar upp mig. Puh, vilken pärs!!
Men jag är uppe och riktigt stolt över mig själv. Det tar en
stund innan pulsen lugnar ner sig men jag smilar.
Vi har 6 delmoment att lösa.
Efter ett par timmar och lite rast med käk har vi knäckt
delmomenten. Nu är det bara hålla tummarna att vi har
rätt siffror så vi får rätt koordinat till slutmålet.
P. knappar in siffrorna och det visar 170 m bort. Det
måste vara korrekt. Vi går i riktning som det visar
och efter ett 10-tal minuter lyckas vi hitta cachen.
Och jag måste få skryta lite: Det var jag som hittade den.
Jippi *skuttar omkring glatt*. Jag är supernöjd med mina
insatser =)

P. har en till 5/5:a som vi ska ta eftersom det flöt på bra
och den ligger inte långt ifrån den första.
Jösses...en till. Mina ben som precis stabiliserat sig.
Synen som möter mig här när vi stiger ur bilen är ett
inhängnat område som vi ser uppifrån vallgravsmuren.
Vi tar oss innanför inhängnaden för vi ska tydligen kunna
ta oss ner någonstans där det inte är alltför högt.
Var fasen ska det vara. Det ser ju skyhögt ut överallt.
Vi börjar ta oss runt utefter staketet ihopp om att hitta
ett lämpligt ställe att ta sig ner.
Vi ett par ställen utmed staketet finns det luckor i muren och
man måste ta stora steg för att komma över.
När man väl når över med foten så står man på minsta
tänkbara murdel. Nu snurrar det rejält i huvudet.
Ska jag verkligen göra detta? Hela min kropp skriker: gör
det inte. Alla andra är långt före mig. Niklas väntar in sin mamma.
Jag tar mig över med nöd och näppe. Går en bit till. Nu
kommer nästa lucka. Det finns lite att sätta fötterna på, men
det lutar neråt mot stupet. Nu står jag mitt emellan två luckor som
är jobbiga att ta sig över. Känner mig gråtfärdig och håller krampaktigt
i staketet. Om jag ska komma härifrån måste jag ta mig över. Fy fan..
varför följde jag med ut på muren. Niklas tittar på mig och tycker jag
är skitlöjlig. Lilla skitunge..du är inte stor nog att förstå farorna
med att klättra så här.
Jag fortsätter framåt. Väl över tänker jag: Nu skiter jag i det här.
P och co hittar ingen bra väg ner så dom föreslår att vi ska gå
ner till den stora grinden vid ingången och kolla läget där.
Jag följer med till grinden men säger att jag skiter i denna cachen.
Gänget tittar och rekar och tillslut ställer dom upp två stegar.
En på utsidan och en på insidan av grinden. P är först upp
på stegen och medans han klättrar flyger fan i mig och jag
säger: Jag ska prova att klättra. När jag är längst upp på
stegen ska jag svinga benen över grinden till nästa stege,
känner jag att jag glider åt sidan, är rädd att tappa taget och
nu pumpar hjärtat hårt.
Vilken jävla dag, samtidigt som jag är jäkligt stolt över mig själv.
Vi letar och letar och gnuggar våra tänkarknölar. Det tar ett tag
även här att hitta alla delstegen. Men till slut är vi framme vid
målet och alla är väldigt lättade vi hittade även denna 5/5:a.
Sista jobbiga grejen för dagen är att återigen ta sig över grinden via
stegarna.

Trötta i kropparna sätter vi oss i bilen för en lång bilfärd hem.
Pratar om dagens cacher och alla är nöjda med dagen.
Säger att vi är verkligen värda en kall öl när vi kommer hem
och ska logga dessa på nätet.

Men jag är så trött när jag kommit hem och duschat av mig
att jag varken orkar och logga eller ens belöna mig själv
med en öl. Då jäklar är man trött.

Dagen har varit otroligt rolig, spännande, nervpirrande dag.
Det är en dag jag sent ska glömma =)




söndag 8 augusti 2010

Tillbaka till verkligheten


Usch imorgon börjar jobbet igen efter
fyra veckors semester. Just nu är
det väldigt tungt. Jag har ågren.

Jag lägger mig i fosterställning på sängen
invirad i min goa filt och låter Michael Buble
vagga mig till hans sång och låter honom
ta mig bort från verkligheten en stund.

Att vigas eller inte..det är frågan


Jag och maken har varit på bröllop i helgen.
Makens största brorsdotter C. och hennes
pojkvän C. gifte sig i Linköping igår.
Vad fina dom var.
Hela em/kväll flöt på bra och alla fick en
supertrevlig kväll.

Men jag kan inte annat än bli lite cynisk
i samma anda. Dom är unga och härligt
naiva. Hela världen ligger för deras fötter ;)
När vi satt i kyrkan och prällen predikade
om äktenskapet så tänkte jag..
Varför gifter man sig? Hur många håller dessa
löften? Varför ger man dessa löften?
Man kan ju för fasen inte ens hålla ett nyårslöfte
som i vissa fall bara kanske gäller det året.
Hur fasiken ska man kunna lova sig själv
till en annan människa tills man dör.
Det känns så förljuget.
Borde man inte göra om dessa ord man säger
till varandra eller förlorar äktenskapet sin mening då?
Men å andra sidan om man står och lovar och inte kan
hålla det då är man ju där iallafall.
Orden som sägs vid en borgelig vigsel är lite mer
jordnära. Varför valde jag inte borgelig vigsel själv?
Eller...varför gifte jag mig överhuvud taget.
Jag vet...den ekonomiska tryggheten som alla tjatade
på en om. Om det skulle hända nån av oss någonting.
Jag är glad att jag inte spenderade tiotusentals kronor
på ett bröllop iallafall. Kärlek ska inte kosta pengar.
Har hört av en bitter frånskild man att han var sur
för att han hade lagt ut så mycket pengar på ringen.
Tragiskt.

Allt detta är ju givetvis upp till var och en.
Jag är glad för att vi fick vara med på C. och C.
bröllop och glädjas för deras skull.
Jag håller alla tummar för er i erat liv från nu och framåt.

lördag 7 augusti 2010

fredag 6 augusti 2010

Litens ordlista


Måste bara dela med mig av minste sonen, Jens,
ord från han var ca 2 år och uppåt.
Det är så härligt med deras första ord innan
dom får allt rätt.

Sålan - Sandlådan
Ockeon - Ekollon
Banban - Banan
En tå till - En gång till
Fanta - Vantar
Bongelong - Ballong ( här sa Niklas balleblong)
Gla - Choklad
Peskagubbe - Pepparkaksgubbe
Kuckeri - Tuggummi
Panas - Pyjamas
Haplatt - Haklapp
Pattekoja - Papegoja
Pallepy - Paraply
Ånas - McDonalds
Prosa - Nysa
Kabboj - Oboy

Man borde skrivit upp allt dom sa.

torsdag 5 augusti 2010

Min onda bakdel


Har äntligen tagit mig i kragen och kontaktat
vårdcentralen om min bak.

I februari när jag skulle gå ner till tvättstugan
halkade jag i ett av trappstegen som hade
stålförsedda kanter. Jädrar vad ont det gjorde.
Svartnade för ögonen och jag mådde illa.
Kunde knappt röra mig på 5 minuter.
Allt jag tänkte på vägen ner var..hoppas jag inte
slår i bakhuvudet. Klarade mig annars vete fasen
om man klarat det. Fick ett blåmärke som nästan
täckte hela ena skinkan. Tänkte väl inte så mycket
på det. Det blev ju bättre. Men alltefter månaderna
gått så blir det bara värre och värre.

Har idag varit till vc och "moonat" för doktorn..hihi.
Hon kunde se att jag haft en blödning och att jag
behövde få en röntgen. Skulle ju varit bättre om jag
gått direkt efter vurpan. Men jag är som jag är.
Drar ut på sjukhusärenden så länge jag kan.

Hann inte mer än hem från vårdcentralen så ringde
dom från röntgen. Då hade doktorn skrivit att jag
behövde akutröntgen. Tack för den fru doktor.
Så imorgon kl 11 ska jag dit. Jösses
det var det snabbaste jag varit med om.

So tomorrow "mooning" lets hear what the
doctor says ;)

Snart är det slut på sötebrödsdagarna


Snart är semestern slut och mina kära
sovmornar ett minne blott..snyft.
Jag kommer aaaaldrig att komma ur sängen
05.30. Jag tycker det är okristligt tidigt.
Jag viiillll inte. Låt mig sova på mornarna.
Ni får släpa mig ur sängen om jag ska
komma och jobba.

Gäsp!!

söndag 1 augusti 2010

1 augusti


Den här dagen började inget roligt.
Regn och höstrusk. Brr..jag är inte redo för
hösten än. Jag vet..det kan komma många
fina dagar än. Det hoppas jag innerligt.
Det är likadant varje år. När sommaren
sjunger på sin sista vers och hösten är i antågande
så får jag panik. Varje år så känns det som att
jag kommer inte klara av en höst och vinter.
Det är på tok för långt till våren när ljuset kommer
igen. Istället för att njuta av dom sista dagarna
så kan jag få panik.
Men detta året har vi åtminstone fått en ordentlig
sommar och kunnat laddat batterierna.
Så jag är lite mer förhoppningsfull.
Och får vi soliga fina höstdagar så är jag på topp.

Men som sagt, dagen började inget bra.
Regn och rusk. Jag och pojkarna skulle få
fotbollsbiljetter av E. igen. Tänkte att
fasen vad kiligt att stå på Arenan när det regnar.
Efter vi hade käkat mat så satte sig jag och maken
och kollade på sista filmen av dom vi hyrt häromdagen.
Medans vi kollade så sprack solen igenom molnen.

Så när jag och pojkarna begav oss till Arenan hade
vi fått riktigt bra väder. Big smile.
Elfsborgs plockade hem 3 st välbehövliga poäng.
I första halvlek hade dom chans på chans, men
inte turen med sig. Fick in ett mål. Men frågar
ni mig borde det åtminstone varit ett mål till.
Andra halvlek var inte lika alert. Det var
ungefär lika bra eller dåligt spel från båda lagen.
Gefle hade inte heller turen med sig för i
slutminuterna fick dom en vass chans så matchen
hade lika gärna kunnat slutat oavgjort.

Det är alltid lika roligt att gå på fotbollsmatch.
Återigen får jag tacka E. för det. Min lilla gumma..puss.