fredag 19 november 2010

Klassisk musik


I mångas öron låter klassisk musik tråkigt.
Inte för mig. Jag har gillat klassisk musik
sen jag först hörde det. Vet dock inte
exakt när detta var i mitt liv.
Har dock ett minne från mina tonår.
Jag önskade mig filmmusiken från
"Amadeus". Jag förälskade mig i
filmen från första stund. Och jag fick den.
Filmmusikboxen....5 st lp-skivor i en box.
Gissa om jag var glad =)
Klassiska stycken, tycker jag, berättar
en historia. Därför är dom så bra i filmer.
Känsla, tycke, djup....
Man kan även skapa sitt eget äventyr i
denna underbara musik.

Jo..nu tror jag vet var det kommer ifrån.
Alltid när jag var liten så körde man en
Beatrice Potter film dagen före julafton.
Där satt lilla jag och tittade på och tyckte den
var så bra, hemsk, glad, spännande och lycklig.
Mitt klassiska tycke kommer ifrån dagen-före-
julafton-längtan-det-enda-som-fanns-att-titta-på-
för-barn...kanske....
Jag är glad för att jag gillar klassisk musik.

P.S Måste bara inflika ett inlägg från min ungdom.
Det var nog när jag fått musikboxen från Mozart
i julklapp. Jag sitter i soffan med hörlurar eftersom
pappa vill titta på tv. Musiken flödar i mina öron,
jag rycks med och börjar mitt i Mozarts "Eine kleine
nachmusik" vissla så frenetiskt för att hinna med
i alla toner och ackord.
När jag tittar upp, ser jag min pappa sitta och
flabba som aldrig förr...
Tar av mig hörlurarna och frågar: Vad skrattar
du åt? Pappa svarar medans han ff skrattar:
-Du visslar ju så frenetiskt. =))
Ett av minnena jag tar med mig ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar