söndag 8 augusti 2010

Att vigas eller inte..det är frågan


Jag och maken har varit på bröllop i helgen.
Makens största brorsdotter C. och hennes
pojkvän C. gifte sig i Linköping igår.
Vad fina dom var.
Hela em/kväll flöt på bra och alla fick en
supertrevlig kväll.

Men jag kan inte annat än bli lite cynisk
i samma anda. Dom är unga och härligt
naiva. Hela världen ligger för deras fötter ;)
När vi satt i kyrkan och prällen predikade
om äktenskapet så tänkte jag..
Varför gifter man sig? Hur många håller dessa
löften? Varför ger man dessa löften?
Man kan ju för fasen inte ens hålla ett nyårslöfte
som i vissa fall bara kanske gäller det året.
Hur fasiken ska man kunna lova sig själv
till en annan människa tills man dör.
Det känns så förljuget.
Borde man inte göra om dessa ord man säger
till varandra eller förlorar äktenskapet sin mening då?
Men å andra sidan om man står och lovar och inte kan
hålla det då är man ju där iallafall.
Orden som sägs vid en borgelig vigsel är lite mer
jordnära. Varför valde jag inte borgelig vigsel själv?
Eller...varför gifte jag mig överhuvud taget.
Jag vet...den ekonomiska tryggheten som alla tjatade
på en om. Om det skulle hända nån av oss någonting.
Jag är glad att jag inte spenderade tiotusentals kronor
på ett bröllop iallafall. Kärlek ska inte kosta pengar.
Har hört av en bitter frånskild man att han var sur
för att han hade lagt ut så mycket pengar på ringen.
Tragiskt.

Allt detta är ju givetvis upp till var och en.
Jag är glad för att vi fick vara med på C. och C.
bröllop och glädjas för deras skull.
Jag håller alla tummar för er i erat liv från nu och framåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar